Svensk ordbok 2009, webbversion
tjorva
[çår`-]
verb ~de ~t
tjorv·ar●ofta refl. och med partikel
komma i oordning
om konkreta el. abstrakta förhållanden
vard.Nollrepet tjorvadedet tjorvade till sig för demtjorva ihop/till sig (för ngn)sedan 1949trol. till sv. dial. kjurra ’fnurra på tråd’
Subst.:vbid1-363372tjorvande