Svensk ordbok 2009, webbversion

tjorva [çår`-] verb ~de ~t tjorv·ar●ofta refl. och med partikel komma i o­ordning om konkreta el. abstrakta förhållanden vard.Nollrepet tjorvadedet tjorvade till sig för demtjorva ihop/till sig (för ngn)sedan 1949trol. till sv. dial. kjurra ’fnurra på tråd’ Subst.:vbid1-363372tjorvande