Svensk ordbok 2009, webbversion
[çåk`-]
verb ~de ~t
tjock·nar●bli tjockare
särsk. om ökning av täthet el. kompakthet
NollJFRcohyponymtjock 2
dimman tjocknadegröten hade tjocknathalsen tjocknade ytterligare○ngn gång äv. om ökning av omfångvanligen med partikelntill
han har tjocknat till på sista tidentjockna (till)sedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. thiokna
Subst.:vbid1-363336tjocknande