Svensk ordbok 2009, webbversion

tjockna [çåk`-] verb ~de ~t tjock·nar●bli tjockare särsk. om ökning av täthet el. kompakthet NollJFRcohyponymtjock 2 dimman tjocknadegröten hade tjocknathalsen tjocknade ytterligare○ngn gång äv. om ökning av om­fångvanligen med partikelntill han har tjocknat till på sista tidentjockna (till)sedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. thiokna Subst.:vbid1-363336tjocknande