Svensk ordbok 2009, webbversion
[çåk´-]
substantiv,
best. f.
tjock·ensläkt.på tjockenvara på tjockenvara gravidstarkt vard.; kan verka stötande
hon blev på tjocken när hon var nitton år
sedan 19122ofta med versal, anv. som en sorts öknamn, särsk. vid tilltal
(den) tjock(a) person(en)
vard.; nedsätt.Nollsedan åtm. början av 1900-talet