Svensk ordbok 2009, webbversion

tjing substantiv, ingen böjning ●i vissa ut­tryck (viss) plats i en ordnings­följd särsk. för ngn (part) när ngt ska (för)delas vard.NollJFRcohyponym1tur 3 de har första tjing på lägenhetensedan 1968trol. till sotar­språk tjinna ’komma före ngn (med ngt)’