Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
tjattr·ar●prata snabbt men innehållslöst i högt tonläge
komm.zool.○äv. om fågel med liknande lätepapegojorna tjattrade i trädentjattra (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1888av ljudhärmande urspr.
Subst.:vbid1-363240tjattrande;
tjatter