Svensk ordbok 2009, webbversion

tjatt`ra verb ~de ~t tjattr·ar●prata snabbt men innehålls­löst i högt ton­läge komm.zool.○äv. om fågel med liknande lätepapegojorna tjattrade i trädentjattra (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1888av ljud­härmande urspr. Subst.:vbid1-363240tjattrande; tjatter