Svensk ordbok 2009, webbversion

tjatt´er substantiv tjattret tjattr·et●snabbt men innehålls­löst prat i högt ton­läge komm.zool.kafferepstjatter○äv. om djur­läte av liknande slagstararnas tjatterapornas tjattertjatter (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1908till tjattra