Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv tjattret
tjattr·et●snabbt men innehållslöst prat i högt tonläge
komm.zool.kafferepstjatter○äv. om djurläte av liknande slagstararnas tjatterapornas tjattertjatter (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1908till tjattra