Svensk ordbok 2009, webbversion

tja`ta verb ~de ~t tjat·ar●ständigt (och tröttande) tala om eller fram­hålla samma sak som kan vara en upp­lysning, ett krav, en förmaning etc. komm.SYN.synonymtraggla JFRcohyponymgnata om de bara tjatade till­räckligt länge skulle föräldrarna nog ge med sighon var tvungen att tjata på barnen för att få dem att lyda○äv. med tanke på en­skilt yttrande i en serieåter tala om ngt väl­känt som man redan flera gånger fram­hållit nu tjatar jag, men så länge du inte gör som jag säger ...○äv. med betoning av resultatetrefl., med partikelntill han tjatade sig till en ny cykeltjata (på ngn) (om ngn/ngt/att+V/SATS), tjata (sig till ngt)sedan 1839sv. dial. tjata; trol. av ljud­härmande urspr. Subst.:vbid1-363232tjatande; tjat