Svensk ordbok 2009, webbversion

tjaf`sa verb ~de ~t tjafs·ar●prata strunt på ett tröttande sätt ofta med ständiga upp­repningar vard.komm.vi behöver inte tjafsa om vems fel det var○äv.krångla tjafsa (med ngn) (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1889trol. bildat till tjata och tafsa Subst.:vbid1-363214tjafsande; 1tjafs