Svensk ordbok 2009, webbversion

titule´ra verb ~de ~t titul·er·ar●till­tala med korrekt titel komm.samh.hon visste inte hur hon skulle titulera honom○äv.an­vända som titel vid till­tal till ngn hon krävde att man skulle titulera henne ”prostinnan” och inte ”frun”titulera ngn (ngn), titulera ngn (som ngn)sedan 1600till titel Subst.:vbid1-363162titulerande, vbid2-363162titulering