Svensk ordbok 2009, webbversion
titulatu
´
r
substantiv
~en ~er
titul·at·ur·en
●
(en persons totala) uppsättning titlar
samh.
prinsarnas komplicerade titulatur
○
äv.
sätt att titulera
ngn
lära sig den korrekta titulaturen
sedan 1658
till
titulera