Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n tistlar
tistl·ar1(typ av) tornig växt med rörlika, oftast röda blommor i (klotrund) korg
bot.krustistelspåtistelulltistelvägtistelåkertistelhögsommarens blommande tistlartistlar betraktas vanligen som besvärliga ogräs○ibl. äv. om andra taggiga växter, t.ex. martorn och kardväddblåtistelkardtistelsedan mitten av 1300-taletHelsinge-Lagenfornsv. þistill; gemens. germ. ord av omdiskuterat urspr.
2tistelstång
jordbr.trafik.sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. þistel; jfr isl. þísl med samma betydelse; gemens. germ. ord av omdiskuterat urspr.
Rosen på Tistelön.Titel på roman av Emilie Flygare-Carlén (1842); romanen bygger på ett autentiskt rättsfall