Svensk ordbok 2009, webbversion

tiss`la verb ~de ~t tissl·ar●vanligen i ut­tryckettissla och tassla viska (hemlighets­fullt) ofta för att bak­tala e.d. komm.det tisslades och tasslades om hans alkohol­vanortissla (och tassla) (om ngn/ngt/SATS)sedan 1526av ljud­härmande urspr. Subst.:vbid1-363035tisslande; tissel