Svensk ordbok 2009, webbversion

tip`stelefon substantiv ~en ~er tips|­tele·fon·en●sär­skilt telefon­nummer dit man kan ringa och lämna anonyma tips om brottslig verksamhet in­rättat (permanent el. i sam­band med visst brott) av polisen jur.radiotekn.polisens tekniker har samlat spår från fynd­platsen och en tipstelefon har upp­rättatssedan 1987