Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n tinnar
tinn·en●vanligen plur.
endera i en serie uppskjutande delar av murkrön för åstadkommande av skottgluggar
i äldre befäst slott
arkit.geogr.borgen med alla sina tinnar och torn○äv. om prydande upphöjning, mindre torn e.d. på andra byggnaderen romantisk sekelskiftesvilla med spiror och tinnar○äv. bildligt om (spetsig) bergstoppfrån baslägret hade expeditionen god utsikt över bergets dominerande tinnarsedan 1430–50Flores och Blanzeflorfornsv. tinde, tinne; gemens. germ. ord