Svensk ordbok 2009, webbversion

ting´est substantiv ~en ~ar ting·est·en●före­mål ofta av lustigt el. egendomligt slag Nollsegerpokalen var en an­skrämlig tingest○äv. ngt ut­vidgathan hade en liten tingest på halsen som han lät operera bortsedan mitten av 1400-taletKonung Christoffers Landslagfornsv. thingest(e); till ting