Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
ting·est·en●föremål
ofta av lustigt el. egendomligt slag
Nollsegerpokalen var en anskrämlig tingest○äv. ngt utvidgathan hade en liten tingest på halsen som han lät operera bortsedan mitten av 1400-taletKonung Christoffers Landslagfornsv. thingest(e); till ting