Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv tingeltanglet
tingel|tangl·et●(mindre) föremål av lustigt glittrande eller färggrant men värdelöst (och ngt smaklöst) slag
scen.spel.tivoliförsäljarnas tingeltangelde hängde en massa tingeltangel i julgranen○ibl. äv. om enklare, publikfriande underhållningvanligen i sammansättn.
tingeltangelmusiksedan 1883av ty. Tingeltangel med samma betydelse; ljudhärmande; jfr dingeldangel