Svensk ordbok 2009, webbversion

tingeltang´el substantiv tingeltanglet tingel|­tangl·et●(mindre) före­mål av lustigt glittrande eller färg­grant men värde­löst (och ngt smak­löst) slag scen.spel.tivoliförsäljarnas tingeltangelde hängde en massa tingeltangel i jul­granen○ibl. äv. om enklare, publik­friande under­hållningvanligen i sammansättn. tingeltangelmusiksedan 1883av ty. Tingeltangel med samma betydelse; ljud­härmande; jfr dingeldangel