Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
tin·ar1ofta med partikelnupp, utan större betydelseskillnad
övergå från hårdfruset till mjukare tillstånd
genom uppvärmning
kokk.psykol.den djupfrysta fisken fick tina några timmar i rumstemperatur○ibl. spec.smälta
isen började tina (upp) i solskenet○äv. bildligt om personendast med partikel
bli gladare och mer sällskaplig
efter några drinkar tinade gästerna upptina (upp)sedan 1681bildn. till sv. dial. tiden ’inte frusen’
2ofta med partikelnupp, utan större betydelseskillnad
tillföra värme för att överföra (ngt) från hårdfruset till mjukare tillstånd
kokk.psykol.tina den djupfrysta fisken○äv. bildligtendast med partikel
göra gladare och mer sällskaplig
tina upp gumman med lite skvallertina (upp) ngt, tina upp ngnsedan 1749Subst.:vbid1-362746tinande,
vbid2-362746tining
substantiv ~n tinor
tin·an1ett burformat fiskredskap
av instängningstyp, påminnande om mjärde
jakt.verkt.hummertinalaxtinaåltinasedan 1559sv. dial. tena; till ten i bet. ’kvist’ (tinan flätades urspr. av vidjor)
2typ av mindre (lagg)kärl
hush.smörtinasedan 1549av lågty. tine ’kärl’; ur lat. ti´na ’vinfat’