Svensk ordbok 2009, webbversion
tim`ra
verb ~de ~t
timr·ar●bygga av timmer
el. annat (mer bearbetat) trävirke
skogsbr.timra en ny trappatimrade strandbodar○äv.foga samman timmer
timra (ngt)sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. timbra
Subst.:vbid1-362722timrande,
vbid2-362722timring