Svensk ordbok 2009, webbversion

tim`ra verb ~de ~t timr·ar●bygga av timmer el. annat (mer bearbetat) trä­virke skogsbr.timra en ny trappatimrade strandbodar○äv.foga samman timmer timra (ngt)sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. timbra Subst.:vbid1-362722timrande, vbid2-362722timring