Svensk ordbok 2009, webbversion

timm`erman substantiv ~nen timmermän, best. plur. timmermännen timmer|­mann·en1träarbetare som ut­för arbeten i grovt virke på bygg­arbetsplatser skogsbr.yrk.○äv. om person som är an­ställd för att ut­föra snickeri­arbeten o.d. på far­tygsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. timberman 2en grå­spräcklig skal­bagge vars hanne har mycket långa antenner och vars larv bl.a. lever under barken på fällda el. sjuka tallar zool.sedan 1739