Svensk ordbok 2009, webbversion
[tim´-el.tim`-]
substantiv ~en
timj·an·en●en risartad, vitblommande kryddväxt
odlad sedan gammalt i trädgårdar
bot.kokk.trädgårdstimjan○äv. om kryddanfårkött med doft av timjankrydda ärtsoppan med timjan○äv. om närbesläktade (kransblommiga) vilda växtervanligen i sammansättn.
timjansläktetbacktimjanstortimjansedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. tymean, timean; till grek. thym´os ’timjan’; besl. med doft, tuja