Svensk ordbok 2009, webbversion

timjan [tim´-el.tim`-] substantiv ~en timj·an·en●en risartad, vitblommande krydd­växt odlad sedan gammalt i träd­gårdar bot.kokk.trädgårdstimjan○äv. om kryddanfår­kött med doft av timjankrydda ärt­soppan med timjan○äv. om när­besläktade (krans­blommiga) vilda växtervanligen i sammansättn. timjansläktetbacktimjanstortimjansedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. tymean, timean; till grek. thym´os ’timjan’; besl. med doft, tuja