Svensk ordbok 2009, webbversion
timba
´
l
substantiv
~en ~er
timb·al·en
●
en pastejliknande maträtt
med köttfärs el. stuvning i små skal
kokk.
sedan 1756
av fra.
timbale
’timbal; bägare; puka’; via spa. av arab.
tabl
’trumma’ (efter timbalens form)