Svensk ordbok 2009, webbversion

till`ta äv. åld. till`tagatill`taga verb tilltog tilltagit tilltagen tilltagna, pres. tilltar äv. åld. tilltager till|­tag·it●äv. lös förb. öka i styrka, intensitet e.d. utstr.vinden tilltog (i styrka)hans o­ro tilltogtilltasedan 1611Subst.:tilltagande