Svensk ordbok 2009, webbversion
äv. åld.
till`tagatill`taga
verb tilltog tilltagit tilltagen tilltagna, pres. tilltar äv. åld. tilltager
till|tag·it●äv. lös förb.
öka
i styrka, intensitet e.d.
utstr.vinden tilltog (i styrka)hans oro tilltogtilltasedan 1611Subst.:tilltagande