Svensk ordbok 2009, webbversion

till`tag substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en till|­tag·et●o­överlagd och självs­våldig handling komm.JFRcohyponympåhitt det barnsliga tilltaget att bada i fontänenbergs­bestigningen var ett livs­farligt tilltagsedan 1502brev från biskop Hemming Gadd till Svante Nilsson (Grönblad)fornsv. tiltak; till ta sig till