Svensk ordbok 2009, webbversion

till`sägelse [-säg-(långt ä) el.-säj-] substantiv ~n ~r till|­säg·els·en●upp­maning komm.han fick tillsägelse att vänta utan­för○i absolut an­vändning ofta äv.tillrätta­visning de tuggummi­tuggande eleverna fick en tillsägelse av läraren○spec. i vissa spel som på­följd till regel­brottJFRcohyponymvarning domaren gav honom en tillsägelse för den hårda tacklingenen tillsägelse (till ngn) (för ngt/SATS), en tillsägelse (till ngn) (att+V)sedan 1501–02Stockholms Stads Skottebok 1501–1510fornsv. tilsighilse