Svensk ordbok 2009, webbversion
[-säg-(långt ä) el.-säj-]
substantiv ~n ~r
till|säg·els·en●uppmaning
komm.han fick tillsägelse att vänta utanför○i absolut användning ofta äv.tillrättavisning
de tuggummituggande eleverna fick en tillsägelse av läraren○spec. i vissa spel som påföljd till regelbrottJFRcohyponymvarning
domaren gav honom en tillsägelse för den hårda tacklingenen tillsägelse (till ngn) (för ngt/SATS), en tillsägelse (till ngn) (att+V)sedan 1501–02Stockholms Stads Skottebok 1501–1510fornsv. tilsighilse