Svensk ordbok 2009, webbversion
verb tillstötte tillstött, pres. tillstöter
till|stöt·er●(oförutsett) inträffa
under ett pågående förlopp
Nolloperationen tycktes till en början ha gått bra men komplikationer tillstöttetillstötasedan mitten av 1400-taletHelige Bernhards Skrifterfornsv. tilstöta
Subst.:vbid1-361964tillstötande