Svensk ordbok 2009, webbversion

till`städja verb tillstadde tillstatt, pres. tillstädjer el. tillstäder till|­städj·er●tillåta åld.komm.tillstädja (ngn) ngtsedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. tilstädhia, till städhia ’tillåta’ Subst.:vbid1-361938tillstädjande