Svensk ordbok 2009, webbversion
till`städja
verb tillstadde tillstatt, pres. tillstädjer el. tillstäder
till|städj·er●tillåta
åld.komm.tillstädja (ngn) ngtsedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. tilstädhia, till städhia ’tillåta’
Subst.:vbid1-361938tillstädjande