Svensk ordbok 2009, webbversion

till`stymmelse substantiv ~n ~r till|­stymm·els·en●ofta i nekande ut­tryck; med prep.till (svag) ansats till före­komst av ngt, i mycket liten mängd utstr.en tillstymmelse till blom­knoppen sand­slätt utan tillstymmelse till vegetationhon visade inte en tillstymmelse till nervositeten tillstymmelse till ngtsedan 1779trol. samman­hängande med sv. dial. stumn, stumm ’träd­stubbe’; jfr sv. dial. stymma ’plöja en nyss avmejad åker’ Knäppupp III – Tillstymmelser.Titel på revy av Povel Ramel (1956)