Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~r
till|stymm·els·en●ofta i nekande uttryck; med prep.till
(svag) ansats till förekomst
av ngt, i mycket liten mängd
utstr.en tillstymmelse till blomknoppen sandslätt utan tillstymmelse till vegetationhon visade inte en tillstymmelse till nervositeten tillstymmelse till ngtsedan 1779trol. sammanhängande med sv. dial. stumn, stumm ’trädstubbe’; jfr sv. dial. stymma ’plöja en nyss avmejad åker’
Knäppupp III – Tillstymmelser.Titel på revy av Povel Ramel (1956)