Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. tillskyndarn, plur. ~, best. plur. tillskyndarna
till|skynd·ar·en●person som aktivt verkar för ngt
komm.yrk.SYN.synonyminitiativtagare
reformens tillskyndareen tillskyndare (av ngt)sedan 1466brev från menigheterna i Dalarna m.fl. landskap med anhållan hos kung Karl att återta riksstyrelsen (Styffe)fornsv. tilskyndare