Svensk ordbok 2009, webbversion

till`skynda verb ~de ~t till|­skynd·ar1ofta lös förb., seskynda till komma skyndande Nollflera tillskyndande personer försökte få stopp på miss­handelntillskyndasedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. tilskynda; efter lågty. toschunden med samma betydelse; jfr skynda 2verka för formellt; ngt åld.komm.han ville inte tillskynda en ut­byggnad av älventillskynda ngt/SATSsedan förra hälften av 1400-taletHeliga Birgittas uppenbarelserSubst.:vbid1-361743tillskyndande; tillskyndan (till 2), vbid3-361743tillskyndelse (till 2)