Svensk ordbok 2009, webbversion

tillmö`tesgå verb tillmötesgick ~tt, pres. ~r till·möt·es|­går●äv. lös förb. i formernagå tillmötes, gå till mötes (delvis) handla i enlighet med ngns önskan e.d. komm.regeringen vägrade att tillmötesgå kid­napparnas krav○äv. med avs. på personupp­fylla önskningarna hos han kunde o­möjligt tillmötesgå båda partertillmötesgå ngn/ngtsedan 1860Subst.:tillmötesgående