Svensk ordbok 2009, webbversion
verb tillmötesgick ~tt, pres. ~r
till·möt·es|går●äv. lös förb. i formernagå tillmötes, gå till mötes
(delvis) handla i enlighet med
ngns önskan e.d.
komm.regeringen vägrade att tillmötesgå kidnapparnas krav○äv. med avs. på personuppfylla önskningarna hos
han kunde omöjligt tillmötesgå båda partertillmötesgå ngn/ngtsedan 1860Subst.:tillmötesgående