Svensk ordbok 2009, webbversion

till`mäta verb tillmätte tillmätt, pres. tillmäter till|­mät·er●bedöma som bärare av viss egenskap, viss betydelse e.d. komm.psykologerna tillmäter relationen mor–barn stor vikttillmäta ngn/ngt ngtsedan 1547Subst.:vbid1-361426tillmätande, vbid2-361426tillmätning