Svensk ordbok 2009, webbversion
till`mäta
verb tillmätte tillmätt, pres. tillmäter
till|mät·er●bedöma som bärare av
viss egenskap, viss betydelse e.d.
komm.psykologerna tillmäter relationen mor–barn stor vikttillmäta ngn/ngt ngtsedan 1547Subst.:vbid1-361426tillmätande,
vbid2-361426tillmätning