Svensk ordbok 2009, webbversion

till`makning substantiv ~en till|­mak·ning·en●sprängning av malm­förande berg genom upp­hettning med eld följd av snabb av­kylning med vatten innan krut e.d. fanns till­gängligt histor.bergsvet.sedan 1512privilegier och bergsordning för Salaberg utfärdade av riksföreståndaren Sten Sture (Styffe)fornsv. tilmakning; jfr 3maka