Svensk ordbok 2009, webbversion

till`håll substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en till|­håll·et●ställe (utan­för hemmet) där ngn (grupp) regel­bundet uppe­håller sig sociol.zool.krogen var ett kärt tillhåll för bohemer och konstnärer○ofta med negativ värderingdet gamla rucklet var ett tillhåll för knarkare○äv. om stadig­varande bo­plats för djurden grop där grävlingen hade sitt tillhållsedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. tilhald