Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
till|håll·et●ställe (utanför hemmet) där ngn (grupp) regelbundet uppehåller sig
sociol.zool.krogen var ett kärt tillhåll för bohemer och konstnärer○ofta med negativ värderingdet gamla rucklet var ett tillhåll för knarkare○äv. om stadigvarande boplats för djurden grop där grävlingen hade sitt tillhållsedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. tilhald