Svensk ordbok 2009, webbversion
verb tillgrep tillgripit tillgripen tillgripna, pres. tillgriper
till|grip·er1olovligt ta (och använda)
ngt, ibl. utan avsikt att sätta sig i permanent besittning av föremålet
särsk. jur.jur.han tillgrep en cykeltillgripa ngtsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. tilgripa
2välja som lämpligt handlingssätt
i viss (svår) situation
komm.tillgripa rättsliga åtgärderhan tvekade inte att tillgripa våldtillgripa ngtsedan 1613Subst.:vbid1-361193tillgripande;
tillgrepp