Svensk ordbok 2009, webbversion

till`gripa verb tillgrep tillgripit tillgripen tillgripna, pres. tillgriper till|­grip·er1o­lovligt ta (och an­vända) ngt, ibl. utan av­sikt att sätta sig i permanent besittning av före­målet särsk. jur.jur.han tillgrep en cykeltillgripa ngtsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. tilgripa 2välja som lämpligt handlings­sätt i viss (svår) situation komm.tillgripa rättsliga åt­gärderhan tvekade inte att tillgripa våldtillgripa ngtsedan 1613Subst.:vbid1-361193tillgripande; tillgrepp