Svensk ordbok 2009, webbversion

till`gift substantiv ~en till|­gift·en●förlåtelse högt. el. skämts.komm.jag ber om tillgift för mitt o­behärskade upp­trädandetillgift (för ngt/att+V/SATS)sedan 1472–86Speculum Virginumfornsv. tilgipt; till tillgiva, se tillge