Svensk ordbok 2009, webbversion
till`gift
substantiv ~en
till|gift·en●förlåtelse
högt. el. skämts.komm.jag ber om tillgift för mitt obehärskade uppträdandetillgift (för ngt/att+V/SATS)sedan 1472–86Speculum Virginumfornsv. tilgipt; till tillgiva, se tillge