Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
till|för·säkr·ar●ge (ngn) löfte om att komma i åtnjutande av
ngn förmån e.d.; om person
komm.vittnet tillförsäkrades anonymitetman tillförsäkrade honom en årslön på 800 000 kr.○äv. om (fördelaktig) omständighet e.d.hans samhällsställning tillförsäkrade honom en mild dom○refl. äv. försvagatse till att säkert komma i åtnjutande av
tillförsäkra sig en plats på läktarentillförsäkra ngn ngtsedan 1840Subst.:vbid1-361144tillförsäkrande;
vbid2-361144tillförsäkran