Svensk ordbok 2009, webbversion

till`försäkra verb ~de ~t till|­för·säkr·ar●ge (ngn) löfte om att komma i åt­njutande av ngn för­mån e.d.; om person komm.vittnet tillförsäkrades anonymitetman tillförsäkrade honom en års­lön på 800 000 kr.○äv. om (för­delaktig) om­ständighet e.d.hans samhälls­ställning tillförsäkrade honom en mild dom○refl. äv. försvagatse till att säkert komma i åt­njutande av tillförsäkra sig en plats på läktarentillförsäkra ngn ngtsedan 1840Subst.:vbid1-361144tillförsäkrande; vbid2-361144tillförsäkran