Svensk ordbok 2009, webbversion

till`föra verb tillförde tillfört, pres. tillför till|­för·de●förse med ngt som ofta är nöd­vändigt för att mot­tagaren ska fungera väl Nolltillföra kroppen näringtillföra den skadade nytt blod○ofta spec. om att ytterligare förse ngn/ngt med ngttillföra armén förstärkningartillföra staten mer skatte­pengarhans in­lägg tillförde debatten en ny dimensiontillföra (ngn/ngt) ngt, tillföra ngt (till ngn/ngt)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. tilföra Subst.:vbid1-361114tillförande, vbid2-361114tillföring; tillförsel