Svensk ordbok 2009, webbversion
verb tillförde tillfört, pres. tillför
till|för·de●förse med
ngt som ofta är nödvändigt för att mottagaren ska fungera väl
Nolltillföra kroppen näringtillföra den skadade nytt blod○ofta spec. om att ytterligare förse ngn/ngt med ngttillföra armén förstärkningartillföra staten mer skattepengarhans inlägg tillförde debatten en ny dimensiontillföra (ngn/ngt) ngt, tillföra ngt (till ngn/ngt)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. tilföra
Subst.:vbid1-361114tillförande,
vbid2-361114tillföring;
tillförsel