Svensk ordbok 2009, webbversion

till`fråga verb ~de ~t till|­fråg·ar●rikta en fråga till ngn, vanligen rörande å­sikt, in­ställning e.d. komm.han blev tillfrågad om han ville bli ord­förandede tillfrågade henne om hennes meningtillfråga ngn (om ngt/att+V/SATS)sedan 1494Stockholms stads tänkeböckerfornsv. tilfragha Subst.:vbid1-361058tillfrågande; tillfrågan