Svensk ordbok 2009, webbversion

till`fredsställa verb tillfredsställde tillfredsställt, pres. tillfredsställer till·freds|­ställ·er●upp­fylla förväntan eller krav hos ngn psykol.det und­vikande svaret tillfredsställde honom intepubliken var svår att tillfredsställa○spec. på det sexuella om­rådethan kunde inte tillfredsställa sin hustru○äv. med avs. på behov, krav e.d.(vara till­räcklig för att) upp­fylla eller tillgodo­se tillfredsställa hennes önskningartillfredsställa ngn/ngt (med ngt/att+V)sedan 1544Subst.:tillfredsställande; tillfredsställelse