Svensk ordbok 2009, webbversion
verb tillfredsställde tillfredsställt, pres. tillfredsställer
till·freds|ställ·er●uppfylla förväntan eller krav hos
ngn
psykol.det undvikande svaret tillfredsställde honom intepubliken var svår att tillfredsställa○spec. på det sexuella områdethan kunde inte tillfredsställa sin hustru○äv. med avs. på behov, krav e.d.(vara tillräcklig för att) uppfylla eller tillgodose
tillfredsställa hennes önskningartillfredsställa ngn/ngt (med ngt/att+V)sedan 1544Subst.:tillfredsställande;
tillfredsställelse