Svensk ordbok 2009, webbversion
till`fart
substantiv ~en ~er
till|fart·en●(kortare) vägsträcka som leder till ngt
som framgår av sammanhanget
trafik.tillfarten till bron var spärrad○äv. mer abstraktmöjlighet att komma fram
till en plats
bilen blockerade tillfartenen tillfart (till ngt)sedan 1738