Svensk ordbok 2009, webbversion

till`fart substantiv ~en ~er till|­fart·en●(kortare) väg­sträcka som leder till ngt som fram­går av samman­hanget trafik.tillfarten till bron var spärrad○äv. mer abstraktmöjlighet att komma fram till en plats bilen blockerade tillfartenen tillfart (till ngt)sedan 1738