Svensk ordbok 2009, webbversion
verb tillerkände tillerkänt, pres. tillerkänner
till|er·känn·er●förklara som rättmätig innehavare av
ngt konkret el. abstrakt värde; genom domslut el. mer informellt
jur.komm.JFRcohyponymtilldöma
han tillerkändes ett mindre bidraghon tillerkändes segern○äv. bildligtförklara som bärare av (den goda) egenskapen
som framgår av sammanhanget
boken kan inte tillerkännas vetenskapligt värdeman måste tillerkänna dem ett visst modtillerkänna ngn/ngt ngtsedan ca 1595Subst.:vbid1-360997tillerkännande