Svensk ordbok 2009, webbversion

till`erkänna verb tillerkände tillerkänt, pres. tillerkänner till|­er·känn·er●förklara som rätt­mätig inne­havare av ngt konkret el. abstrakt värde; genom dom­slut el. mer informellt jur.komm.JFRcohyponymtilldöma han tillerkändes ett mindre bi­draghon tillerkändes segern○äv. bildligtförklara som bärare av (den goda) egenskapen som fram­går av samman­hanget boken kan inte tillerkännas vetenskapligt värdeman måste tillerkänna dem ett visst modtillerkänna ngn/ngt ngtsedan ca 1595Subst.:vbid1-360997tillerkännande