Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. tillbedjarn, plur. ~, best. plur. tillbedjarna
till|bedj·ar·en●(mans)person som intensivt älskar och beundrar ngn (kvinna)
vanligen om personen i förhållande till föremålet för beundran
psykol.yrk.hon hade många tillbedjare när hon var ung○äv. allmännareanhängare
en musikstil med hängivna tillbedjaresedan 1741