Svensk ordbok 2009, webbversion

till`bedjare substantiv ~n äv. vard. tillbedjarn, plur. ~, best. plur. tillbedjarna till|­bedj·ar·en●(mans)person som intensivt älskar och beundrar ngn (kvinna) vanligen om personen i förhållande till före­målet för beundran psykol.yrk.hon hade många tillbedjare när hon var ung○äv. all­männarean­hängare en musik­stil med hän­givna tillbedjaresedan 1741