Svensk ordbok 2009, webbversion

till`be el. till`bedjatill`bedja verb tillbad tillbett, pres. tillber äv. tillbeder till|­ber, till|­bed·er●ägna religiös vördnad bl.a. genom bön högt.relig.Herren all­ena skall du till­bedja○äv. försvagatofta perf. part. älska och beundra intensivt hans till­beddatillbe ngn/ngtsedan ca 1420Legenden om Gregorius af Armenienfornsv. tilbidhia Subst.:vbid1-360906tillbedjande; tillbedjan