Svensk ordbok 2009, webbversion
el.
till`bedjatill`bedja
verb tillbad tillbett, pres. tillber äv. tillbeder
till|ber, till|bed·er●ägna religiös vördnad
bl.a. genom bön
högt.relig.Herren allena skall du tillbedja○äv. försvagatofta perf. part.
älska och beundra intensivt
hans tillbeddatillbe ngn/ngtsedan ca 1420Legenden om Gregorius af Armenienfornsv. tilbidhia
Subst.:vbid1-360906tillbedjande;
tillbedjan