Svensk ordbok 2009, webbversion

til`ja substantiv ~n tiljor tilj·an●golv­bräda byggn.tekn.scen.smala, fint ådrade tiljor○äv. om (bräda i) scen­golv, ofta tänkt som symbol för teater­konstende tiljor som före­ställer världenprimadonnan berättade om sin väg till tiljansedan 1467Arboga stads tänkebokfornsv. thilia; till fornsv. þiæl, isl. þel ’botten, golv’; jfr tjäle