Svensk ordbok 2009, webbversion

tigg`are substantiv ~n äv. vard. tiggarn, plur. ~, best. plur. tiggarna tigg·ar·en●person som (huvud­sakligen) liv­när sig på att tigga mest vid beskrivning av äldre el. icke-svenska förh.samh.yrk.tiggarföljetiggarstavde blinda tiggarna vid väg­kantensedan 1526