Svensk ordbok 2009, webbversion
verb tiggde tiggt, pres. tigger
tigg·er●försöka beveka (ngn) att lindra ens armod genom att skänka
en gåva
komm.tigga pengartigga brödi slummen var det många som livnärde sig på att tigga○ofta med tonvikt på resultatetmed partikelnihop
han lyckades tigga ihop tusen kronor○äv. försvagatenträget be
om ngt konkret el. abstrakt värde
barnen tiggde om glassfången tiggde om nådhon tiggde och bad dem om hjälp○äv. ytterligare försvagatbe att få
hon blev röksugen och tiggde en cigaretttigga (ngt) (av/från ngn), tigga (ngn) (om ngt/att+V/SATS), tigga (ihop ngt)tigga stryksestryk
sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. þiggia ’få; utbedja sig; tigga’; trol. urspr. ’sträcka ut handen efter’
Subst.:vbid1-360638tiggande;
tiggeri