Svensk ordbok 2009, webbversion
äv.
tie-breaktie-break
[taj´brejk]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
tie|break·et●avgörande game i tennisset
vid ställningen 6–6; med annorlunda poängberäkning än i vanligt game
sport.innan tiebreak uppfanns kunde ett set hålla på i timmaramerikanen vann med 7–6, 7–6 efter två tiebreaksedan 1960-taletav eng. tie-break med samma betydelse, till tie ’oavgjort resultat’ och break ’avbrott’