Svensk ordbok 2009, webbversion

tiebreak äv. tie-breaktie-break [taj´brejk] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en tie|­break·et●av­görande game i tennisset vid ställningen 6–6; med annor­lunda poäng­beräkning än i vanligt game sport.innan tiebreak upp­fanns kunde ett set hålla på i timmaramerikanen vann med 7–6, 7–6 efter två tiebreaksedan 1960-taletav eng. tie-break med samma betydelse, till tie ’o­avgjort resultat’ och break ’av­brott’