Svensk ordbok 2009, webbversion

1ti`dsplan äv. ti`dplanti`dplan substantiv ~en ~er tid(s)|­plan·en●plan som förut­ser viss bestämd tids­åtgång för de o­lika del­momenten av ett arbete arb.tid.SYN.synonymtidsschema hålla tidsplanentidsplanen spracken tidsplan (för ngt)sedan 1884
2ti`dsplan substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en tids|­plan·et●(visst av­snitt av) tiden tänkt som ett plan tid.i romanen laborerar författaren med o­lika tidsplansedan 1891