Svensk ordbok 2009, webbversion
äv.
ti`dplanti`dplan
substantiv ~en ~er
tid(s)|plan·en●plan som förutser viss bestämd tidsåtgång för de olika delmomenten av ett arbete
arb.tid.SYN.synonymtidsschema
hålla tidsplanentidsplanen spracken tidsplan (för ngt)sedan 1884
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
tids|plan·et●(visst avsnitt av) tiden tänkt som ett plan
tid.i romanen laborerar författaren med olika tidsplansedan 1891