Svensk ordbok 2009, webbversion

tiara [tia`-äv.tia´-] substantiv ~n tiaror tiar·an●typ av hög, kägelformad huvud­bonad som tecken på värdighet särsk. om påvens officiella huvud­bonad kläd.○äv.prakt­fullt diadem miss Universum kröntes med den vackra tiaransedan 1753av grek. tia´ra med samma betydelse; av o­visst urspr.