Svensk ordbok 2009, webbversion
tiara
[tia`-äv.tia´-]
substantiv ~n tiaror
tiar·an●typ av hög, kägelformad huvudbonad som tecken på värdighet
särsk. om påvens officiella huvudbonad
kläd.○äv.praktfullt diadem
miss Universum kröntes med den vackra tiaransedan 1753av grek. tia´ra med samma betydelse; av ovisst urspr.