Svensk ordbok 2009, webbversion

testik´el substantiv ~n testiklar test·ikl·ar●ofta plur. en­dera av de båda kul­formiga körtlarna nära penis (i pungen), där sädes­cellerna produceras anat.sedan 1692av lat. testic´ulus med samma betydelse, diminutiv till te´stis med samma betydelse; samma ord som lat. te´stis ’vittne’, jfr testamente